där uppe

i huvudet mitt är det ljust
ofta skimrande vitt
eller så är det diffust
ja du hör, tolka mig fritt

medan andra

vissa de få
vissa de ta
det alla vill åt
det alla vill ha

så litet de kan
men stort ändå

vem

vem kan gömma sig själv
i kroppen, runt kärnan
bland skuggor i hjärnan
vem kan gömma sig själv

ja tyvärr

man är en parentes
i någons liv
man får då skrika sig hes
och till denne ta stora kliv

sånt

varken smal svartsjuk eller snäll
vill ju bara han ska tycka jag är speciell

innan

det där är dåtid, imperfekt
allt som någonsin
brunnit i kroppen min
är släckt

kanske det

men kan du inte känna
sa han och satte punkt
lätta känslor väger tungt

vill man

jag tänker jag hinner
en annan dag
de knappast försvinner
så tänker jag
dock inte utan att tveka
jag dem på avstånd se
vill man vara med och leka
vill man det?

imorgon

imorgon slutar första året på lel
imorgon är den första kväll
på länge då jag inte märker
allt det som skaver och värker
men också då jag på alla tänker
alla i klassen, alla som skänker
eufori att längta till, skratt att smittas av
de jag mera vara med vill, de är livets nav

nu

det känns nu
det är nu
det är snart
fattas bara en part

ha

att ha någon att tänka på
att ha någon känns blå

att ha någon inte för att stila
att ha någon känns ljuslila

att ha någon som tagit hjärtat mitt
att ha någon känns vitt

nåt nytt

ibland tänker jag
ibland rimmar jag

synd om ingen får läsa det